malinibrasilien

Ett fullkomligt lugn vilar i mitt inre idag. jag vill öppna stora famnen och krama hela livet.

Tänker om och om igen hur underbart livet ändå är. Sitter på altanen, solen är på väg ner men fortfarande så varm och skön mot min hud. Runt hela trädgården står syrener i full blom och det doftar sagolikt.

Förra helgen var jag på besök hos min bror i Warszawa, satt på Hard Rock Café och åt lunch med solen rakt i ögonen och ett glas gott vin till maten, efter att ha varit på skönaste av ansiktsmassager. Därpå en sminkning som verkligen anstår en rockstjärna och jag platsade som handen i handsken på Hard Rock Café.

Denna lördag var det storstadspulsens motsats när Ove och jag tog våra cyklar och trampade Åsunden runt med fikastopp på Torpa stenhus. En cykeltur jag verkligen rekommenderar alla. Så underbart vackert med alla små sjöar, blommande ängar och fåglar som sjunger för livet.

Det som ändå ger mig mest glädje och lättnad idag är ändå att veta att min lilla mamma äntligen fått höftleder som alla människor har rätt till. Att hon idag ligger kopplad till morfinpump och själv för första gången på fyra år kan bestämma hur ont hon vill ha. Glädjen och stoltheten i rösten på henne när hon berättade att sjukgymnasten tyckte att hon sträckte fint på sig när hon för första gången stod på sina "nya" ben, värmer långt långt in i min själ.
Inatt ska jag sova så gott för imorgon, då vet jag börjar hennes nya liv, ett liv hon är värd mer än någon annan, det goda livet.
Det goda livet vi andra redan har.
Carpe Diem ! glöm inte det.

Kram på Er !