malinibrasilien

Ohh vad jag blir trött på den där länken till Sverige som inte vill funka, nu är vi inne på tredje dagen på mitt hostel utan internet. Åkte ut lite tidigare idag till Starsprings för att ta emot lite mail och kunna blogga så ni vet att jag fortfarande lever.
Till Er som skickar mail och inte får några svar så beror det på länken, för jag svarar på alla jag får, tro inget annat.

Nu måste jag i alla fall berätta om helgen.
I söndags morse vaknade jag "hemma", ja inte hemma hos mig men ändå hemma. Jag vaknade hos någon, det var första gången sen jag kom hit och det var underbart. När jag precis slagit upp ögonen hörde jag det där välbekanta ljudet av locket till kaffebryggaren slå igen. Det dröjde inte länge innan det började puttra så där gott uti köket, och strax efter spred sig en doft av nybryggt kaffe in till mitt rum.

Sov alltså över hos Marcia och hennes man Amarildo och dom var hur goa mot mig som helst. Efter morgon kaffet tog vi en promenad till mataffären och handlade middagen, sen lagade Marcia den godaste middagen jag ätit här.

Under tiden hon lagade mat hade hennes man utfrågning om Sverige, han kunde ju såklart heller inte ett ord engelska så det blev till att försöka förstå varann så gott det gick. Marcias lillebror ,som dagen till ära fyllde år, kom förbi en sväng en pratglad kille som inte var rädd att försöka prata med mig han heller. Han stack hem efter en stund och då dröjde det inte länge innan nästa bror kom förbi, ryktet spred sig antagligen.
Efter maten tog vi en promenad bort till Marcias föräldrar och där blev det stort kalas med hela tjocka släkten men se ingen kunde ju engelska.
Ganska trött efter allt portugisiska prat återvände jag till mitt lilla mögelluktande krypin på kvällen och det var inte svårt att somna efter en omtumlande dag.

Så var det ju det där med att få ta tag i maskinerna, i fredags var ju Evaristo inne på att det var dags, men se här är det bara att inse att det som inte händer idag det blir imorgon kanske eller en annan gång.
Ja ja det är ju upp till dom, men snart rinner tiden ut, hoppas verkligen dom inte vaknar för sent. Igår förstod jag att jag i alla fall sått ett litet frö, har ju påpekat för dom gång efter annan hur dom ska göra och en kille skulle göra en justering, så tog han fram en nyckel men så tittade han på mig och bytte till en annan, då blev jag väldigt glad för det visar ju i alla fall att dom kanske innerst inne lyssnat lite grann. Dessvärre tror jag att dom gamla vanliga justeringarna är tillbaka så fort jag kliver på planet till Sao Paolo.

Igår fm tänkte jag just på att det inte varit något problem för mig här med att vara blond, här finns alla typer av hudfärger, hårfärger mm ingen reagerar. Så gick jag och Teresia en lite promenad på lunchen och då kom det ut en gubbe ur en trädgård och frågade mig om jag pratade tyska, på tyska alltså. Så sa jag näe, engelska, men han fortsatte på tyska och berättade att han bott i Stockholm och jobbat på Bosch under en period och visst var det så att jag var från Sverige?
Fantastiskt vad tyskan är lik svenskan när man varit här ett tag, var ju inga problem att förstå vad han sa. Men jag och Teresia fick oss ett gott skratt när vi gick därifrån, hur kunde han veta att jag var från Sverige. Jag frågade henne om det står tryckt i pannan eller nåt.

Nä mina vänner kl närmar sig 7.30 dags att börja jobba.

Kram på Er !