Europa under mina fötter
Så lämnade jag då Curitiba för den här gången, hoppas jag snart kan åka tillbaka. Det har varit mycket tårar dom sista dagarna och det är med blandade känslor jag känner flygplanet lyfta från marken.
Sitter nu på Frankfurts flygplats och väntar på den sista lilla flygningen hem. I min messenger duggar inbjudningarna tätt när jag slagit på datorn och listan under kolleger fylls på hela tiden.
Inte för jag vet hur det ska gå att "prata" med dem där men det är bra träning för min portugisiska.
Överallt omkring mig här pratar folk svenska igen och det känns så skönt, att inte behöva jobba för att förstå.
Underbart också att ha fått en internetuppkoppling med lite fart i, tänk om jag haft den här hela tiden, då hade jag ju kunnat bjuda er på lite mer bilder. Det säger bara smack här så sitter den där, på hostelet hann jag både pinka och göra kaffe medan en bild laddades upp.
Men så tror jag inte det Brasilianska folket lider av utbrändhet heller för ingenting är så bråttom utan att det kan vänta till en annan dag, tror vi har en del att lära av dem.
Nu ska jag jaga rätt på en mugg kaffe och sen bär det snart av till Sverige.
Kram på Er !
Nu har jag knökat klart
Hade tänkt att jag skulle lägga mig riktigt tidigt ikväll för nu har jag ju 5 timmar att ställa om när jag kommer hem, men det är som jag inte vill att det ska vara slut än. Lägger jag mig kommer jag ju vakna upp och det är dags att åka hem.
Visst jag har hemlängtan, men när jag lämnar Curitiba lämnar jag också det här äventyret och allt det har inneburit för mig. Jag har färdats över land och hav, över kulturgränser genom kropp och själ och kommit ut på andra sidan med mer erfarenhet och en himla massa skor i bagaget.
Idag lade jag mig gott till rätta i solen en stund medan musik strömmande genom mina öron, det är i alla fall ganska oslagbart, särskilt när man vet att man snart är hos sina kära igen.
Var på lunch med Carol och Sincler som nog i alla fall har blivit mina allra bästa vänner här, vi var på den typen av restaurang som är ganska vanlig här, man tar sig mat från en buffé
sen springer dom i ett med olika köttbitar och frågar om man vill ha. Man kan äta hur mycket som helst och det är sååå gott.
Tog en tupplur i solen på em igen och på kvällen hade jag ett ganska trevligt samtal med en engelsman på hostelet.
Har lämnat tillbaka microfonen jag lånade så idag fick jag skriva med min familj och det kändes lite tråkigt, att inte kunna berätta allt roligt som hände den sista dagen och allt som man känner så här mot slutet.
Lovade ju er blomsterbilder men det får nog bli ett inlägg med det när jag kommer hem för internet är så segt här så jag orkar inte vänta på så många bilder på en gång.
Imorgon lämnar jag hostelet kl 11 och åker på lunch hos Jair med familj innan de skjutsar mig till flyget.
Lyfter 15.35 från Curitiba och beräknas landa i Göteborg 18.20 på måndag kväll.
Nej nu får jag nog ge mig i alla fall och lägga igen ögonen för den här dagen.
Kanske vi hörs från Sao Paolo imorgon eller från Frankfurt på måndag.
Kram på Er !
Åtta veckor går fort
Idag hörde jag ju lite mer tissel bakom ryggen så jag förstod att nåt var på gång. Men nähä då det skulle bara bli ett litet firande innan vi åkte till Grace för Evaristo fyller år imorrn, men om jag inte ville stanna så var det ok. Men artig som jag är så sa jag att jag stannar självklart.
När jag kom in genom dörren till matsalen blev det ett herrans liv. Och sen var avskedskalaset igång.
Alla hade hjälpts åt att ta med nåt att äta och där fanns det fika kan jag lova....
kakor, tårtor,mitt favorit ostbröd och mycket mycket mer.Är lite stolt för jag höll tacktal på portugisiska och alla skrattade och klappade i händerna på rätt ställe, vilket borde tyda på att dom förstod vad jag sa(eller lät det bara så himla roligt kanske).
Har försökt att börja packa och insett att jag handlat för mycket och det blev ju inte lättare idag när Wilma på Volvoavd kom med en present;en kudde typ 60*60cm,men jag får väl knöka.
Om ni bara visste hur mycket omtanke det finns hos dessa människor det går inte att beskriva, dom verkligen tar en till sina hjärtan och jag vill visa Er två av mina presenter som jag gillar lite extra
denna underbara påskhare fick jag av Paolo, företagets blygaste kille,och den som ser mest svensk ut,han gillar ju jag då.
den här handduken har Marcia broderat in en text på som lyder: Herren är min herde och jag saknar något...... På bilden sitter flickan och ser ut att sakna Brasilien. Det är så mycket värme bakom så ni anar inte.En sista bild så ni säkert ser att jag är i Brasilien
Efter själva kalaset följde jag med Grace hem och vi gick ut så jag fick min efterlängtade Caipirinha, tog bara halva för jag hade ju bilen med mig, men gott var det.
Imorgon ska jag ta sovmorgon, sen väntar lunch med Carol och Sincler, och så hoppas jag ju förstås på en stund i solen,men det är inte säkert för nu regnar det för fullt.
Kram på Er !
12 minus
Ligger ju och steker fläsk på lunchrasterna bakom knuten för ingen ska se mig, dom tycker ju inte jag är klok som vistas i solen, herregud. Ja jag undrar jag vad det kommer gå för historier om mig när jag åkt hem, vill nog antagligen inte veta, men nästa utbytesstudent som kommer hit lär får höra. Var så säkra. För mig är det mest Kindbom dom pratar om och nu har han fått skulden för att dom dragit sönder skruvarna i maskinen också. När jag säger att dom måste vara försiktiga och behandla maskinerna som det vore en baby, då heter det bara att vi drar skruvar "the Kindbom way", och så visar dom att det är = hårt.
Idag har jag jobbat med förebyggande underhåll i stort sett hela dagen. Det är intressant och utanför mitt normala arbetsområde så nu lär jag mig riktigt mycket nytt. Det är ju väldigt roligt.
Tänk vad jag har lärt mig mycket här va? Bruna spindlar är farliga, socker finns med eller utan myror, sockerrören som jag tycker så mycket om juicen ifrån gör man biobränslet av till bilar(här kallat alcool)nu fattar ni varför jag gillar den juicen,men dom har inte sagt att jag inte får köra när jag druckit och inte blir man yr heller.
Har lärt mig laga två rätter i micron, köra bil i storstad, lite portugisiska och att hemlängtan kan göra ont så in i, ursäkta, helvete.
Ove hade sagt till min mamma att han längtade efter mig för det är så tomt och tyst, inte för att jag skulle komma hem och laga mat och tvätta. Då kan ni ju fatta att jag längtar ännu mer efter honom, han har ju i alla fall barnen att krama.
När vi pratades vid på middagen idag konstaterade vi att man längtar ännu mer nu när man vet att det närmar sig, innan var det liksom ingen idé.
Imorgon ska jag bli filmstjärna, i "Starspring the mola maker" ja det är tyvärr sant. Jag kommer få skulden i all framtid för allt jag gör fel imorgon. Dom vill att jag gör en resår á lá Suecia och så ska dom filma hela eländet, för att som dom uttrycker det kunna ta fram och se hur jag gjorde om dom kör fast. Ja undrar det ja, kanske det är så att när nästa ytbyte kommer hit och tycker dom gör nåt galet, då minsann har dom en film dom kan visa att det där eländet har Malin ställt till med.
Får väl gå upp lite tidigare imorrn då så jag hinner lägga en fin makeup. Känner mig mest som Pippi Långstrump för tillfället, en lång kompressionstrumpa på ena benet och hela ansiktet fullt av fräknar, men jag lider inte av dom.
Angående bloggen så är det ju ni som varit med och skapat den genom kommentarer med glada tillrop, det värmer verkligen om jag kunnat underhålla er en smula samtidigt, men nöjet har varit helt på min sida. Sara vill att bloggandet ska fortsätta hemma, men hur kul kan det bli, Johansson i efternamn, gift,två barn, villa,volvo,hund .
Ja vi får väl se, kanske det kan bli något om vägen tillbaka till kylan.
Föresten idag är vi tre som pratar svenska! Jippi!
Kram på Er !
Nu är vi två som pratar svenska igen
Tog fram en rengöringstrasa och började att försiktigt smeka honom över alla väsentliga delar, det gillade han och började visa sig från sin bästa sida. Fram vid lunchtid hade vi börjat komma riktigt bra överens och nu talar vi samma språk, jag och maskin 14. Det visade sig ju att han var adopterad från Sverige ca år 2007, varför sa dom inte det med en gång så hade vi ju kunnat prata samma språk för länge sen.
Ja det var så det blev idag alltså, vi fann varann och när jag lämnade honom för dagen hade han bara stannat en gång, det gillade jag. Tyckte att det var dags att fira med en capirinha ikväll då, men jag bor ju på ett hostel utan bar så det blev inget med det. Men mina matlagningskunskaper har vidgats sen jag kom hit så nu kan jag både göra havregrynsgröt och omelett i micron, så jag festade till det med en omelett med salami ikväll, det var mumma det.
Hade ju simning efter jobbet idag, det var härligt, allt liksom blev så mycket ljusare idag, nu vill jag packa ihop och åka hem, för visst är det så att man ska lägga av när man är på topp.
Min simlärare sa att hon tyckte jag pratade bra portugisiska nu det får jag väl suga åt mig, som ni redan vet så är ju alla väldigt vänliga här, allt är positivt idag så kör på.
Då kom jag att tänka på första gången för snart två månader sedan när jag satt där rädd och osäker med ordboken i handen och nästan ville ge upp allting när det visade sig att jag var tvungen att ha den där badmössan som jag inte hade. Men så ser vi ju att till slut så ordnade det sig faktiskt riktigt bra för mig på andra sidan Atlanten.
På fredag är jag bjuden hem till Grace,tjejen som mötte mig vid flyget ni vet, hon har fått ett nytt smeknamn, mitt fel faktiskt, hade ett kort av henne sen vi var på camping där hon satt i bikini och hennes mage råkade ha en liten, liten i mina ögon obefintlig bilring. Det var dom ju snabba att reta henne för så efter lunch hade hon ju ett paket med pulver som man gör jelly av, sån där dallrig efterrätt ni vet. Hennes namn är egentligen Grace Cheli(så jag hälsade tillbaka javisst och jag är Marilyn Monroe)nä jag bara skoja. Men nu har hennes namn i alla fall blivit Grace Jelly stackars tös, och ändå bjuder hon hem mig,schysst.
Men jag har också förstått att det är nåt annat i görningen, dom vet ju inte riktigt hur mycket portugisiska jag förstår så ibland pratar dom lite bredvid mun. Ja nån typ av party innan jag åker tror jag det kommer bli i alla fall. Får väl återkomma till det får vi se hur bra mina språkkunskaper är.
Ja det är med ett lite lättare hjärta jag kryper till kojs ikväll, jag har i alla fall nått mitt mål för utbytet, resten av veckan blir bara bonus. Men efter solsken kommer regn, jag är inte dummare än att jag begriper att imorgon är det en annan dag, då kan jag falla platt som en pannkaka igen.
Idag har jag ialla fall kunnat prata med mina kära igen, igår var det ingen vidare wireless igen på hostelet. Naturligtvis hade jag ett anfall av hemlängtan då med så det fick bli några timmar framför datorn med Arn, den bästa trösten mot hemlängtan när internet ligger nere.
Idag fyllde min allra, allra bästa vän år(hoppas att mailet gick fram), det var Katarina. Det är ju hon som alltid fäller dom goa kommentarerna ni vet, som när jag beklagade mig att hon är i fjällen när jag kommer hem på måndag. Ja,ja sa hon men vi är ju inte borta två månader när vi åker nånstans.
Jaha så missar man våffeldagen den 25 nu med har jag märkt, hur kunde det bli så här, både semledagen och våffeldagen. Dom dagarna är det ju helt legalt även för en knubbis som mig att käka godsaker. Vi kan väl säga att det gäller för mig med även om det inte blir våffla för mig.
Nej nu ska jag krypa till kojs, imorrn väntar nya utmaningar.
Tack igen Göran för du träget svarar på alla möjlig och omöjliga mail.
Måste bara ge er en blomma också tycker den är så kul, ser ut som en hackspett
Kram på Er !
Sista söndagen i värmen
Idag har jag verkligen njutit i fulla drag, solen sken från en blå himmel redan imorse. Det hade jag aldrig trott, det regnade ju igår kväll så gatorna svämmade över när jag velade runt i stan.
Ägnade en stund av fm till ren vila på min handduk vid poolen. Sen var det dags att göra sig iordning för lunch hos Cássia, hon pratar ingen engelska men även här var ju huset fullt med släktingar när jag kom dit och det var några som kunde lite,lite grann. Det räcker, bara dom kan några ord och framför allt vågar försöka så är allt så mycket enklare för då kan vi blanda språken.
Det är ju nåt jag lärt mig här, hellre prata och det låter tokigt än inte prata alls. Det konstiga är att jag har inga problem med att prata vare sig engelska eller portugisiska, med tanke på hur det låter alltså,även om jag vet att jag låter fånig men så fort någon annan svensk är i närheten tycker jag det är jättejobbigt, någon mer som känner så, varför blir det så tro?
Till lunch var det som vanligt flera olika rätter som ni ser på bilden
till allt detta var det dessutom både grillat kött och korv.
Vi pratade en del om skillnader mellan Brasilien och Sverige vilket är ganska många. Kom på nåt jag tänkt på tidigare i veckan när jag insåg att jag bränt pengarna här som jag sparat för att köpa bubbelbad. Får väl ligga i min säng och njuta av alla minnen istället.
Cássia sa att hon jobbar mycket för att få ihop pengar till konstruktionen av huset, sen är dom nöjda liksom. Bara huset klarar väder och vind så är möbler mm inte så noga. Så kan jag ens fundera på bubbelbad när dom inte ens bryr sig om innerväggar, snacka om skillnader, men vad ska vi med allt till egentligen?
Huset var inte stort och på bilden syns bara hälften av släktingarna som var där, men här är det verkligen hjärterum som gäller, alla var jättegoa mot mig och jag hade en riktigt fin em.
På kvällen tog jag en promenad i Barigui, tycker det är så gott att strosa omkring där i den ljumma kvällen i bara shorts och linne. Ikväll var himlen så härlig vet inte om det syns så bra men försökte ta kort på den.
Hade varit någon form av arrangemang i parken idag så det var jättemycket folk som vandrade omkring. Tog ett kort av stadens siluett från min promenadväg.
Nu ska jag göra mig en fruktsallad och läsa en stund, blir väl som vanligt inte lång stund för jag brukar vakna med boken över näsan ganska omgående.
Imorgon inleder jag min sista vecka här,min hemlängtan den bultar och är enorm under ytan nu, men jag har bestämt mig den ska inte få komma upp. Så istället kan jag känna lite vemod att jag faktiskt ska lämna alla mina nya vänner här och vet att jag kanske aldrig mer får se dom, det är också en konstig känlsa. Blir nog stort gråt kalas på fredag på Starsprings tror jag.
Kram på Er !
Det vänder många gånger i livet
Då en natt efter sommaren 2005 när jag satt under en stjärnklar himmel med Dennis i min famn, han krampade oavbrutet av sin epilepsi och kräktes så jag trodde lungorna skulle vrängas. Då bad jag till gud att antingen ta honom till himlen eller få slut på krampandet, vilket i och för sig slutade med att läkarna sövde ner honom, det var mörkt och det var tungt. Då hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att jag skulle simma en underbar lördagmorgon på ett universitet i Brasilien,drygt tre år senare.
Livet är väl ändå för spännande och underbart, tänk vilken vändning.
Kom ut från Positivo till ett gråmulet Curitiba, blev lite besviken hade ju hoppats på att kunna tillbringa dagen vid poolkanten. Tog ett uppiggande samtal med mina kära där hemma och en kopp kaffe.
Tog min bok och gick upp till poolen i alla fall för det är ju trots allt skönt att vara ute, och tänk då liksom bara universum log mot mig och där kom den hett efterlängtade solen. Låg på min blågula handduk med Sonja Aldén sjungande i öronen och bara hade det så underbart, vilken vändning.
Ikväll lever jag ju förstås upp till smeknamnet vermelhio=röd.
Provpackade aldrig väskan utan åkte till shoppingcentret på vinst och förlust. Det blev ett par skor, två toppar och två väskor, hoppas jag får plats med allt när jag ska hem.
Så var det ju så att Grace hade föklarat vägen för mig dit, det gick ju hur bra som helst, men så sa hon att hon inte visste hur jag skulle köra tillbaka. Det är ju nämligen så här att avenyerna går ju bara åt ett håll, sen gäller det att hitta en åt andra hållet,hmm. När jag kom ur parkeringshuset körde jag åt det hållet jag fick och hoppades att det skulle komma en skylt med nåt namn på som jag kände igen. Men icke sa nicke, körde och körde och till slut kom det en skylt med
centro->svängde väl då, men sen hände inget och inget och sen kom det en skylt med nåt jag kände igen, rakt åt ett annat håll, ja se det är många vändningar här i livet. Kom i alla fall hem strax efter 22 och mitt mål var att vara hemma vid 22 så jag kände mig ändå ganska nöjd och insåg att jag återigen haft en sagolik tur när jag velat runt i den här stan.
Idag när jag kom från simningen satt grannen på trappen, han tysken ni vet som jag skrev om innan jag åkte. Han har ju inte synts till på hela tiden men häromdagen kom han hem. Idag började han prata med mig på tyska för dom hade sagt i receptionen att jag var från swiss, så han trodde jag var från Schweiz. Han hade varit på semester runt sydamerika, han och flickvännen satt på trappan och drack kaffe och dom hade hängt upp nån grej som fåglar kan dricka i. Han berättade att det brukade komma kolibris dit och dricka. Han sa att det är den enda fågeln som kan flyga baklänges. Hoppas verkligen jag får se dom nån dag, då ska jag försöka fota dom , med kameran alltså. Ni vet jag tänkte ju direkt på dom där tre på julafton, smmm,smm,smm,smm aaaaaahhhaaaa.
För övrigt har jag fått en ny uppfattning angående hur högt jag är över havet. Curitiba verkar ligga ca 900 m öh inte 1200 som jag hört förut. Vet inte, nån som vet?
Nä nu är det dags att krypa till kojs,tysken frågade föresten om jag inte var väldigt trött, han tyckte jag hade så långa dagar på jobbet och så sa han att när han själv började jobba här blev han så himla trött när han skulle tänka på tre språk liksom, jo jag tackar jag det har jag nog känt.
Kram på Er !
Cama,cama,cama,dormir,dormir,dormir
Så jobbade jag vid limmaskinen med Fabio idag och då tyckte jag det var dags att han fick lära sig sången om sängar. Så tillslut sjöng vi kanon på säng,säng,säng, sova,sova,sova...
Jaha så lätt skulle jag nu inte komma undan va? Nu har dom ändrat planen så en maskin ska vara genomgången redan på tisdag och sen hoppas dom hinna med så många som möjligt innan jag åker hem. Denna helgen tänker jag ta semester och jag hoppas att solen kommer i´morrn för nu har det ju varit rätt taskigt väder i två veckor.
Lär behöva starta nästa vecka fulladdad, och snälla ni håll alla tummar ni har hela nästa vecka för mig!
Imorrn om det inte blir sol ska jag försöka hitta till shoppingcentret jag var med Sincler förra veckan, det blir en utmaning. Dum som jag är så skickade jag ju inte med Ove o Pontus kläder hem som jag inte behöver här så nu står jag här med för liten resväska. Får väl provpacka imorrn innan jag börjar shoppa får vi se hur det ser ut.
Idag när jag gav Robson tårtan han beställt fick jag en underbar kycklingpaj i utbyte, det ni. Så nu har jag varit och köpt lite sallad och vitt bröd, så ikväll blir det filmkväll med lite gott fredagsmys.
Grattis Joacim på namnsdagen!
Kram på Er !
En känsla av harmoni
Har suttit i möte efter möte idag, men det har givit mycket bra resultat.
Det hela började med att jag skulle be om hjälp med översättning på en arbetsinstruktion som jag misstänkte innehöll två felaktigheter. När översättaren(som också är insatt i produktion) undrade vad jag menade och jag förklarade, tog det fart vill jag lova. På två röda hade han fixat så vi skulle ha det där mötet jag väntat på i veckor.
Ringde upp Göran A , och sabbade förmodligen hela hans tidschema,för att få lite mer på fötterna innan jag skulle gå in och ha min föredragning. (Tack Göran, hade idag svar på ALLA frågor som kom )
Summa kardemumma ska nu en maskin totalrenoveras så att ALLA skruvar går att använda och detta ska vara gjort till nästa torsdag och då ska jag tillsammans med tre eller fyra andra gå igenom bit för bit och förklara hur vi gör på vårt vis och sen ska dom jobba för att få det satt i system även här. Kan lova er att jag SKA ha den maskinen att funka innan jag åker härifrån, om jag så ska jobba i ett sträck från torsdag morgon tills jag åker hem söndag em.
Direkt efter det mötet kastade vi oss in i ett nytt där vi tillsammans med Nils-Erik gick igenom vad vi kommit fram till och vad vi kan hinna jobba vidare med under min tid här. Vi konstaterade väl att vi kommit en bra bit på väg och att vi upptäckt vad mer vi kan ge varandra i utbyte.
Så var det mötet klart, då var det dags i fabriken, där skulle det ändras värden i maskinerna som vår Kristian brukar göra hos oss och dom hade kallat hit sin datakille för att fixa detta. Programmet för att ändra hade vi fått låna från Sverige så han kände inte till tillvägagångssättet, så det blev bara för mig att utöva lite telefonterror på Kristian också.
En stor eloge till Kristian som lyckades förklara hela vägen genom menyerna för mig så vi hittade rätt. Tyvärr stupade vi på mållinjen så terrorn på Kristian kommer vi fortsätta med imorgon.
Efter löpturen tog jag tag i tårtbeställningen, och när jag gick där genom trädgården med sandalerna flipfloppande mot marken, vattnet lite försiktigt porlande i bäcken, som jag måste korsa för att komma till köket, då infann sig en känsla av total harmoni. Nu hoppas jag att jag kan behålla detta lugn tills nästa vecka när jag kommer att behöva all energi jag kan uppbringa för att lösa uppgiften som blivit mitt eget mål för att ha lyckats med att vara "utbytesstudent".
Fick tvätta mitt stora badlakan ikväll för när jag skulle torka mig efter duschen luktade handduken grönmögelost, alltså saker och ting torkar bara inte här om man inte får det rakt i solen.
Efter en intensiv men värdefull dag tog jag mig till slut en kopp kaffe och en liten, liten bit av den nybakade tårtan, det kändes som en bra avslutning på den här dagen.
Kram på Er !
Imse vimse
och det var ju så att kvällen innan hade jag haft ihjäl en i storleken mindre, så jag undrade just om detta var storebrorsan som kommit för att hämnas. Tog en flipflop och drämde den i skallen på´n i alla fall, hoppas inte dennes storebrorsa dyker upp nästa gång bara. Visade den för Beto på jobbet men han sa att det är ingen fara, den där den bara lever på insekter. Måste ju betyda att myrorna i mitt rum blev glada, och det kunde jag också se imorse för då var en myra på väg upp för mitt draperi släpandes på ett av spindelbenen, skulle väl bli nån typ av firande antar jag.Förvisso är jag ju inte rädd för spindlar men jag vet inte om det är mitt favorit djur heller, Beto sa också att det är dom mindre, bruna som är farliga. Alltså den typen som satt precis nedanför min säng när jag slängde fötterna över kanten imorse då. Han sa att om man inte tar en spruta samma dag man blir biten kommer det bli en stor röd fläck på skinnet och sen börjar något, typ äta på köttet under huden. Undrar om det är mitt problem med benet, men i så fall borde ju benet så småningom bli smalare och i så fall kanske jag skulle leta upp en spindel till och sätta på det andra benet.
Börjar nämligen bli lite orolig för hur jag ska få på mig jeansen nästa vecka när jag ska hem. Dom har ju legat här i min fuktiga garderob och krympt.
Ikväll var vi ute och åt middag tillsammans ett gäng från Starsprings, det gick ju som väntat, servitören tappade köttgryta i knät på mig det första han gjorde och jag som för en gång skull tagit kritvita byxor på mig. Ni ska inte tro att han bad om ursäkt heller, nähädå bara tog fram några extra servetter. Det ska jag då säga er att när jag såg dom fläckarna i ljuset i min tvättstuga(=badrum)då kan jag bara säga att hade det hänt i Sverige hade jag förmodligen ätit gratis på den restaurangen resten av året. Men så är det här, inte så noga, och vad gjorde det god mat fick vi och många goda skratt.
Jaha du Sara det anbudet är ju taget, skicka mig ett mail när Sofia kommer så jag kan boka tåg biljett, Ove följer ju bloggen så nu vet han ju redan att det är bokat. Bra då får vi utforska mer av kulturlivet i Växjö.
Har just skickat ett mail till dig Malin hoppas det går fram, är väl fika vecka när jag kommer hem va?
Idag har jag äntligen haft en genomgång i maskinerna med en kille och en tolk, EN HEL timma fick jag på mig!
JA ja här gäller det att plantera frön bara så får vi tro att dom sköter gödningen själva senare.
Nu är det läggdags för lilla mig
Kram på Er !
Olika hem
Ni ska ha klart för er att jag får hemlängtan när jag åker till Sara i Växjö en helg, och då gör vi ändå bland det bästa jag vet, stryker kring knutarna på polishögskolan, shoppar hämningslöst och dricker vin och pratar hela nätter. Nu har jag snart varit här i sju veckor så ni kan ju förstå.
Men jag bestämde innan jag åkte hit, för jag visste vad som skulle komma, att hemlängtan måste man kunna kontrollera vid min ålder och det ska inte ha fått förstöra den här möjligheten för mig. Så när jag kommer hem ska jag inte behöva sitta där och ångra att jag inte tog vara på tiden istället.
Idag var det egentligen simning men det var så himla fint väder så jag kände att simhall det har vi ju hemma, men en kvällspromenad när solen går ner och 25 grader varmt det lär ju dröja.
Tänkte visa er lite bilder på olika boende, börjar med små enkla skjul där arbetslösa, fattiga bor
kan se ut ungefär så här, detta är på vägen till jobbet.
detta är ett ganska vanligt arbetarhem, det är Marcia och hennes livsfarliga hund på bilden med, den var vekligen antisocial som skylten säger, men dom måste ha vakthund för inbrotten skull.
sen har vi överklassen, huset syns inte så mycket men det är fina hus liksom fina stenhus vi kan se i Sverige. Har nog inte sett nåt annat än stenhus och det håller värmen ute otroligt bra, vet inte hur kallt det blir inne när utetemperaturen sjunker mot noll men dom har ju ingen uppvärmning.På Starsprings hade städats och fejats minsann och idag kom chefe la suecia, Nils-Eric. Det var gott att få prata lite svenska igen.
Så rullar dagarna på det är varmt och gott och vi lär oss mer och mer av varandra, både i arbete och språk.
Ikväll blev jag så himla sugen på grillad kyckling, tycker att dom äter lite lite kött här till måltiderna. Det är ju ris och bönor och gärna både pasta och nån potatis till men ganska dåligt med kött. Antog ju att det är för att det är dyrt. Beställde hur som helst kyckling, tog fyra bitar för jag tänkte att det kommer väl såna där små klubbor förstås, för det var inget hutlöst pris utkört och allt. Men nähä då, herregud fick en hel påse, fyra stora kycklingbröst, jaja nu kan jag äta kyckling resten av den här veckan tror jag. Gott var det i alla fall och mätt blev jag.
Idag funkar internet på mitt hostel igen, det är kul när man kan ta sig en smula hem igen.
Kram på Er !
Imorgon eller kanske någon annan dag
Till Er som skickar mail och inte får några svar så beror det på länken, för jag svarar på alla jag får, tro inget annat.
Nu måste jag i alla fall berätta om helgen.
I söndags morse vaknade jag "hemma", ja inte hemma hos mig men ändå hemma. Jag vaknade hos någon, det var första gången sen jag kom hit och det var underbart. När jag precis slagit upp ögonen hörde jag det där välbekanta ljudet av locket till kaffebryggaren slå igen. Det dröjde inte länge innan det började puttra så där gott uti köket, och strax efter spred sig en doft av nybryggt kaffe in till mitt rum.
Sov alltså över hos Marcia och hennes man Amarildo och dom var hur goa mot mig som helst. Efter morgon kaffet tog vi en promenad till mataffären och handlade middagen, sen lagade Marcia den godaste middagen jag ätit här.
Under tiden hon lagade mat hade hennes man utfrågning om Sverige, han kunde ju såklart heller inte ett ord engelska så det blev till att försöka förstå varann så gott det gick. Marcias lillebror ,som dagen till ära fyllde år, kom förbi en sväng en pratglad kille som inte var rädd att försöka prata med mig han heller. Han stack hem efter en stund och då dröjde det inte länge innan nästa bror kom förbi, ryktet spred sig antagligen.
Efter maten tog vi en promenad bort till Marcias föräldrar och där blev det stort kalas med hela tjocka släkten men se ingen kunde ju engelska.
Ganska trött efter allt portugisiska prat återvände jag till mitt lilla mögelluktande krypin på kvällen och det var inte svårt att somna efter en omtumlande dag.
Så var det ju det där med att få ta tag i maskinerna, i fredags var ju Evaristo inne på att det var dags, men se här är det bara att inse att det som inte händer idag det blir imorgon kanske eller en annan gång.
Ja ja det är ju upp till dom, men snart rinner tiden ut, hoppas verkligen dom inte vaknar för sent. Igår förstod jag att jag i alla fall sått ett litet frö, har ju påpekat för dom gång efter annan hur dom ska göra och en kille skulle göra en justering, så tog han fram en nyckel men så tittade han på mig och bytte till en annan, då blev jag väldigt glad för det visar ju i alla fall att dom kanske innerst inne lyssnat lite grann. Dessvärre tror jag att dom gamla vanliga justeringarna är tillbaka så fort jag kliver på planet till Sao Paolo.
Igår fm tänkte jag just på att det inte varit något problem för mig här med att vara blond, här finns alla typer av hudfärger, hårfärger mm ingen reagerar. Så gick jag och Teresia en lite promenad på lunchen och då kom det ut en gubbe ur en trädgård och frågade mig om jag pratade tyska, på tyska alltså. Så sa jag näe, engelska, men han fortsatte på tyska och berättade att han bott i Stockholm och jobbat på Bosch under en period och visst var det så att jag var från Sverige?
Fantastiskt vad tyskan är lik svenskan när man varit här ett tag, var ju inga problem att förstå vad han sa. Men jag och Teresia fick oss ett gott skratt när vi gick därifrån, hur kunde han veta att jag var från Sverige. Jag frågade henne om det står tryckt i pannan eller nåt.
Nä mina vänner kl närmar sig 7.30 dags att börja jobba.
Kram på Er !
Shopping
Igår kväll fick jag äntligen komma till ett shoppincenter med bra priser. Det var Carol och Sincler som tog med mig på en tur.
Inhandlade två par skor och lite annat smått o gott.
Vi tog en korv med bröd också till kvällsmat, det var ju en annorlunda upplevelse igen. Man fick ett bröd större än dom vi har hemma plus att korven var mindre än våra. Sen fick man fylla på brödet med det man ville ha, det fanns div grönsaker och goda röror. Ja det blev verkligen en hel måltid på bara en korv med bröd.
Visst ser det gott ut!
Sen travade vi runt några varv, Sincler berättade att Kindbom också valsat runt i det här centrat första gången han var här.
Ohh Dennis jag hittade en jättfin struts till dig;
den packar mamma ner i väskan så får du den när jag kommer hem.
På jobbet blev de äntligen ett genombrott och nästa vecka ska jag nog få hjälp med tolk och så ska jag få förklara mer ingående hur vi jobbar med våra inställningar hemma. Hoppas vi kan lösa det tillsammans så jag kan åka hem och känna att jag nått mitt mål, finns för den delen ganska tuffa sparbeting här som troligen kommer att göra att vi inte lyckas till fullo men då har vi i alla fall försökt.
Ikväll är jag först bjuden på middag hos Carol och Sincler och dom vill att jag hjälper till med middagen och vi ska laga potatis, för det vet dom ju att vi är experter på i Sverige.
Sen ska vi ha genomgång på hur jag bakade min tårta för den har också blivit populär, en annan kille på jobbet har lagt en beställning på en så nu blir det till att plocka fram mina skålar och vispar igen nån dag.
Igår bjöd jag också mina kamrater på pocket avdelningen på Wasa husman knäckebröd, det tyckte dom var gott och undrade om jag hittat det i Carre Four, mataffären jag brukar handla i här, men jag fick ju göra dom besvikna och tala om att jag budat hit det med min man när han kom. Så som ni förstår försöker jag sälja in så mycket som möjligt av Sverige här och än så länge verkar dom ha gillat det. Förutom en tjej som skällt på en av mina kompisar på avd en hel natt för att han hade ett kort på mig i mobilen och det uppskattade hon tydligen inte. Den svenska produkten gick visst inte hem där i alla fall.
Efter middagen ikväll ska jag möta upp med Marcia och följa med henne hem och sova över, alltså jag hade fattat helt rätt. På söndag är vi bjudna på födelsedagskalas för hennes lillebror fyller år, blir väl hela tjockasläkten kan jag tro.
En annan tjej från avd ska också komma hem till Marcia och så ska dom ge mig manikyr för nu står dom inte ut med mina bedrövliga naglar(eller brist på snarare) längre, för här är det nog ett av tjejernas största intressen att hålla på med sina naglar. Dom började prata om att klippa mig och färga mitt hår också men då började jag göra lite ljudliga protester så jag hoppas dom håller sig till naglarna.
Nä nu kan jag inte sitta här inne längre, solen väntar på mig ute så jag tror jag går och tar mig en middagslur vid poolkanten, låter det skönt? Då kan jag bara säga att det är LJUVLIGT!.
Ett stort GRATTIS till Matilda på namnsdagen också, ha det gott gumman!
Kram på Er !
Brasilien ett land med stora skillnader
Vad gör jag vaken mitt i natten då? Jo det är det där jomlarns benet som inte vill sluta värka riktigt, men den onda fläcken flyttar sig hela tiden och är nu uppe vid ljumsken vilket måste innebära att snart värker det inte i benet mer, det ska bli skönt.
För er som följer kommentarerna så såg ni att Malin frågade häromdagen om jag skulle kunna tänka mig att bo i Brasilien om jag hade min familj, vänner mm. Malin nämnde ju klimatet som en faktor. Har funderat lite på det där faktiskt och just med tanke på klimatet så skulle jag utan tvekan vilja bo här, skulle inte sakna minusgrader en sekund kan jag säga, eftersom jag fullkomligt hatar vintern. Det är som Ove och jag brukar säga när vi varit på skidssemester och folk frågar om det varit bra; Ja det har säkert varit jättebra om man hade gillat vintersemester.
Det är ju också så att här i Curitiba är det ju ett ganska skönt klimat, i norra Brasilien är det mycket varmare, där blir det aldrig under 20 grader på nätterna så där är det nog jobbigt att bo.
Alltså Brasilien är ett underbart land att vara i, men man ska ha klart för sig att det är inte lätt att bo här. Dom sociala skillnaderna är enorma, och kriminaliteten är hög, mycket pga fattigdom.
Men om man ser honom som äger hotellet jag bor på så, visst kan man ha ett riktigt gott liv här. Han bor på hotellområdet, går ut en stund ibland och fixar lite i trädgården men tröttnar han så lägger han sig ner vid poolen resten av den dagen. Arbetskraften är billig så han har ju anställda som sköter det mesta.
Så svaret på frågan får nog ändå bli nej, jag skulle nog inte vilja bo i Brasilien, men däremot kommer jag att åka tillbaka hit, det är jag övertygad om.
Ska försöka ta lite kort i omgivningarna här som visar lite på skillnaderna i socialstatus, då blir det lättare för er att förstå vad jag menar.
Dessutom är det ju så att alla trädgårdar har staket, högt staket med el eller taggtråd högst upp och gärna en vakthund eller två innanför. Då menar jag verkligen ALLA.
Hur kul är det att behöva bo så, när man är van att kunna ha nyckeln kvar i bilen(visserligen blev den ju stulen men den kom ju tillbaks ganska fort).
Ja ni förstår skillnaden mot lilla Herrljunga, på jobbet idag undrade dom om jag inte kunde visa lite bilder från "staden" jag kommer ifrån. Men det hade jag ju inte några precis och fick ju försöka förklara hur fruktansvärt litet Herrljunga är.
Det var som jag sa till Sincler för ett tag sen, innan jag skulle hit trodde jag och flera med mig att denna fabriken låg i djungeln typ, och så visar det sig att det faktiskt är huvudfabriken som ligger i skogen.
Alla som jobbar på Starsprings do Brasil är faktiskt storstads människor, trot om ni vill.
Nu ska lantlollan försöka somna om.
Här kommer en bild på landskapet med dom enorma bönfälten som jag reste igenom häromdagen.
Kram på Er !
Grattis Mamma !
Idag fyller min mamma år och dessutom har hon namnsdag, Viktoria.
Tro nu för all del inte att hon heter Viktoria i tilltalsnamn ni som inte känner henne, nej Solweig är det.
Hon tycker det är jättetråkigt att jag är så långt borta, inte bara för att det är födelsedag. Hon har svårt att ta sig ut själv och sitter mycket ensam hemma i sitt kök. Dit kan jag åka på lunchen när jag jobbar i Herrljunga, nu är det värre, Starsprings restaurang i all ära,men inget går upp i mot morsans käk.
Så alla ni som inte har några planer för dagen, ta en tur till Altorpsvägen 2(mitt i korsen där vägen går till Strängen från Alingsåsvägen) ta en kopp kaffe och hälsa ifrån mig.
Själv vill jag ge dig en blomma eller två på den stora dagen lilla mamma;
bouganville(svår stavat) tror jag att det är
Alla blomsterexperter rätta mig om jag har fel, vackra är dom i alla fall.
Pontus skriv ut det här inlägget och ta med till mormor ikväll.
På lördag är jag (nog) bjuden till Marcia, en tjej på pocket avd, för att hälsa på och sova över. Tror jag i alla fall, hon pratar inte ett enda ord engelska, men efter vad jag förstod när "vi" pratade portugisiska så var det vad hon menade.
Kanske bäst jag tar till en tolk innan för säkerhets skull. Det ska bli spännande och det är bra att vara med henne för då måste jag öva på språket.
Föresten idag när jag kom till Barigui parken för att springa öppnade sig himlen igen!
Men det var faktiskt riktigt skönt, annars är det ganska varmt att springa här men nu var det gott.
Kram på Er !
Bönor
Curitiba ligger på den första platån och sedan har vi fortsatt upp till tredje platån och staden Londrina. Mycket märklig upplevelse, vi åkte bland odlingar av majs, kaffebönor, vete och sojabönor och det var inga små fält det handlade om här. Kändes lite som hemma ändå, inga palmer, mer skog till massaindustrin och så helt plötsligt mitt uti obygden dyker det upp en hel storstad!!
Brasilien är en av världens största producenter av sojaprodukter, så ni kan tro att jag har sett bönfält idag.
Så stannade vi till så jag kunde få ta ett par bilder på våra käraste bönor.
kaffebönan 
och så här ser buskarna ut som dom växer på,sen skördas dom för hand.
Mässan var en stor möbelmässa för alla sorters möbler så det var intressant att vara med. Min uppgift var ju i största allmänhet att gå runt och se trevlig och exotisk ut. För är det nåt dom gillar här så är det folk från fjärran. Alla tycker det är jättekul att försöka prata lite grann och tala om vad jag absolut inte får missa att se när jag är här.
Hittade ett klatschigt kök på mässan som ni måste få se.
blir kul att se när dom här dyker upp i Sverige.
undrar vad Hästens säger om den här reklamen.Födelsedagarna duggar tätt:
Grattis Anette !
Hoppas du får en bra dag.
Kram på Er !
Parabéns !
Alla hade full koll på att jag tagit ytterligare ett steg mot tant igår.
Tårtorna blev över förväntan och alla åt så det stod härliga till.
Eftermiddagsskiftet hade skramlat till present och ställde upp sig i en ring kring tårtbordet och sjöng "Har den äran" för mig på portugisiska och klappade i händerna och hurrade på deras sätt. Det var ett riktigt höjdar tillfälle, filmade faktiskt men har fortfarande inte lärt mig dela med mig av mina filmer här.
Ett par underbara skor och en härlig topp fick jag i paketen, dom vet exakt vad jag vill ha utan önskelista,fantastiskt.
Utav Grace i receptionen som föresten flyttat till sale-avd nu fick jag flera olika tvålar som doftar underbart, hoppas inte det var en pik bara,men det var såna där som man kan hitta på bodyshop hemma typ, också exakt vad jag gillar. Kanske lättare att veta vad folk vill ha när man inte kan tala med varann utan får gå på intuition.
Det är därför du alltid får köpa något ruskigt dyrt den 23/12 Ove, för vi talar alltid samma språk,sorry.
Jaha imorrn ska jag ta på mig mina nya skor och åka med till norra delen av staten Paraná, där är en mässa typ Interzum(sängbranschen ni vet) och jag ska få följa med för att få se den Brasilianska marknaden och mer av landet.
Är inskriven som "the Swedish supervisor of pocketsprings". Låter coolt tycker jag. Då måste det väl passa perfekt med dom nya skorna med guldspännen på.
Jaha jag fortsätter väl bara att lyfta på hatten och sända ytterligare gratulationer:
Parabéns Pernilla !
Hoppas du får en riktigt bra födelsedag.
Kram på Er !
Grattis Albin !
Idag fyller vårt yngsta gudbarn år.
Stort GRATTIS till dig Albin!
Ha en bra födelsedag med mycket tårta och många presenter.
Kram från Malin
Så regnar det igen
Vaknade idag med en molnfri himmel och jag tänkte att efter jag bakat mina tårtor ska jag lägga mig lugnt och stilla och bara njuta en stund i solen.
Nu var det ju inte som att baka på Åkergränd precis.
Fick i alla fall låna en elvisp, skulle gå till huset bredvid och sätta på ugnen, jaha det var en gasol, fick hjälp att få igång eländet i alla fall. Var ju typ en sån brännare som vi har i grillen ute under botten på ugnen. Vispade till smeten och hällde den i plåten, gräddade botten och det var väl inte riktigt det resultatet som jag väntat mig. Men skam den som ger sig, vispade till en ny, höjde värmen och flyttade upp plåten lite högre i ugnen.
min fina vispskål(en halv vatten dunk)bra va?Den blev ju riktigt skaplig. Gick fram och tillbaka ett antal ggr mellan husen och gräddade bottnar.
Så var det dags att lägga emellan, skulle göra en sån där marängtårta med grädde o jordgubbar o banan emellan. Men se det sket sig, för när jag skulle vispa grädden så blev ju den bara mer flytande. Vad göra nu då. Ingen bil, närmsta affär är söndags stängd.
Kollade med receptionen som talade om vilken grädde jag kan vispa och vilken buss jag kan ta till närmsta öppna affär, sagt och gjort.
Hade en lapp med hållplatsen jag skulle av på som jag visade busschauffören och det funkade bra, billigt var det med 4 kr för bussbilj. Skillnad mot taxin jag fick betala igår,320 kr.
Nåväl hittade grädden, fick med hjälp av teckenspråk bekräftat att den grädden blev fluffig om jag vispade den, ville jag ha en som var fluffig pronto(antar att det är direkt) fick jag köpa sån där på sprayflaska. Men jag tog den vispbara, mycket billigare,här gäller det att spara.
Gick tillbaka till busshållplatsen och skulle ta bussen hem igen, frågade på min enkla portugisiska om någon visste när min buss kom, men nejdå och inga tidtabeller. Läste ut av listan som satt med linjerna uppskrivna att jag skulle kunna välja på två bussar, den ena skulle visserligen bara passera änden av min gata men dit är det bara en promenad på 20 min så den kan jag ju ta. Den kom ju omgående så jag tog den, hoppade av i korsningen och då,ja då fullkomligt öppnades ju himlen, åskan gick och det bara forsade vatten ner för gatorna.
Hade bikiniöverdel under linnet så jag tog av mig linnet och lade det och handväskan i matkassen för att rädda det som räddas kunde.
Inte är det kallt här när det regnar så det gör inget, man kan ju ändå inte bli mer än blöt, trodde jag, då kom en bil och körde mot mig, rakt i en stor vattenpöl och jag fick en hel våg av vatten över mig,vandrade vidare hemåt som en dränkt katt.
Så nådde jag äntligen grinden till hotellet och ser man på precis när jag öppnade grinden passerade" rätt buss" bakom ryggen. Men herregud det kunde ju inte jag veta, nu hade jag ju i alla fall fått lite motion på köpet.
Dags igen att dra igång elvispen och ser man på det blev riktig vispgrädde tillslut.
Så efter att jag torkat tog jag mig en födelsedags fika med mina kära på bordet och tårtan var faktiskt riktigt god.Städerskan såg mig när jag sprang fram och tillbaka med mina bottnar men hon kan inte ett ord engelska, så hon bad receptionen att tala om för mig att hon vill att jag lär henne baka tårtan. Det får väl bli nästa utmaning då, hemkunskap på portugisiska, här är det ny saker på gång hela tiden som ni förstår.
Någon tupplur i solen blev det inte idag men nu ligger jag här i hängmattan på altanen och bloggar och det är inte fel det heller.
Tack för alla fantastiska grattis hälsningar, jag blev jätteglad när jag öppnade och fick läsa, ni é la för goa ni
Kram på Er !
Tomt och tyst
Körde dem till flygplatsen där vi skulle lämna in hyrbilen vi haft en vecka för att röra oss fritt, jaha ja, den skulle varit inne i förmiddags, ja det var ju bara att betala extra och se glad ut.
Vi har i alla fall haft en underbart fin vecka tillsammans
Sol och bad med nya underbara vänner.Vi har vågat tänja på gränser och fart runt i trafiken i Curitiba i jakten på nya turistmål.
Vi tog bilen ner till kusten bara vi och fick ännu fler underbara vyer och stunder att spara i vårt minne.
Vi provade mer av det brasilianska köket och hade en skön kväll tillsammans.Efter att vi sovit ut intog vi hotellfrukost som i Brasilien inte är mycket att hurra över.
Packade strandväskan och gick ner till stranden, där väntade
surf på vågorna såklart.En helt underbar vecka alltså, framför allt full av närhet och kärlek.
Precis det jag behövde just nu.Blev lite jobbigt med språket när dom var här för jag böjade prata mer svenska igen, ringde tex en em till Grace på mobilen och frågade -"are you kvar at Starsprings?" skön svengengelska det.
Efter att mina grabbar gått igenom passkontrollen var det dags för mig att försöka ta mig tillbaka till mitt hostel.(nåt mitt -emellan hotell och vandrarhem inte speciellt glamouröst) Provade först att gå till busshållplatsen för att kolla, av ekonomiska skäl, om jag kunde ta bussen tillbaka. Det skulle innebära att jag fick byta buss i down town och där har jag fått stränga order om att inte befinna mig på kvällen, så det var väl bara att bita i det sura äpplet och peja en bulle tillbaka, men ok det var besöket värt.
Nu sitter jag här igen med min enda länk till er långt där borta och jag har hört att det börjar kännas vår i luften, det måste vara underbart.
Alla herrar som läser bloggen vill jag bara upplysa om att idag 8/3 är det internationella kvinnodagen och det förväntas att ni lägger manken till och visar er uppskattning för det motsatta könet.
Varför inte ge ett extra leende, öppna en dörr eller som en kille kom fram till mig på stranden igår(medans Ove var i vattnet) och sa att han tyckte jag var vacker. Det är enkelt att göra någon lite gladare, försök ge en komplimang och du får ett leende tillbaka, så känns livet lite lättare för en stund.
Kram på Er !
Batata=Potatis
Det blev potatis förstås.Senare på kvällen åkte vi ut en sväng till Starsprings för em skiftet frågade när jag gick hem om inte dom också skulle få hälsa på min familj som dom andra fått göra.
Inte mer med det ,vi åkte väl en tur, talade om för dom att vi åker till stranden imorgon em igen. Då blev dom som tokiga på mig,dom tycker inte jag gör annat en hänger vid stranden, men vad då kan ju inte låta bli liksom. Mina grabbar har i alla fall haft en otrolig tur med vädret, innan dom kom hit regnade det flera ggr i veckan men denna veckan har solen lyst ikapp med deras leenden.
Antagligen pga av att jag är så fruktansvärt gammal så fick jag ont i ett underben när jag flög hit typ "tantben"så där vackert blåflammigt nere runt foten och sen håller det på att värker, det som är bra är att när jag kommer ner till havet värker det inte längre. Då funderar jag på om man kan få ont av sånt bara för man är så högt över havet, Curitiba ligger ca 1200 m öh. Eller är det helt enkelt så att min kropp talar om var jag bör befinna mig. Skulle haft möte med cheferna idag men det blev flyttat till måndag, om det nu värker mindre även denna helgen vid havet kanske jag ska framföra det på mötet att jag mår bättre vid havet. Dom har ju sagt att jag får säga till om jag har några speciella önskemål.
"Min hund" Pecka är försvunnen(antagligen överkörd) men nu dök det upp en ny kompis. En kattunge på ca 8 veckor skulle jag tro, han har fullt upp att jaga mina fingrar på tangentbordet(ursäktar mina ev stavfel).
Jaha om jag inte minns fel så har ni två grabbar att gratulera på Stjernfjädrar idag 6/3.
Grattis ! Robban & Kristian.
Vet inte om jag har trådlöst på kusten så nu kanske vi inte hörs förrän lördag kväll, snyft då har mina älskade redan åkt hem igen.
Kram på Er !
Med livet som insats
Lite kaffe och småprat på trappan det ni det är inte fel det
Vad skulle vi hitta på idag då, jo Pontus var sugen på Mc Donalds så vi fick väl göra slag i saken och försöka ta oss till Down town.
Köra bil i den här stan det gör man med livet som insats. Vi drog iväg, backe upp och backe ner, ohhh en skylt med centro-> verkar lovande. Kör ett stycke till och ser man på en skylt med Mc Donalds vi föjer dom skyltarna och helt plötsligt har vi hamnat i Down Town, typ ett kvarter ifrån där jag var med Jair min första dag i Curitiba. Ja hitta parkering är ju lika lätt som att hålla Christer A vaken hela semesterfesten, så då förstår ni:)
Men ser man på runt nästa kvarter är ju parkeringen som jag också har varit på förut, svänger in och så vips var vi på fri fot i Down Town.
Mc Donalds smakade väl som vanligt tycker jag, lite svårare att beställa bara, samma pris med faktiskt.
De här bägge flanerade på Rua das Flores(Blomstervägen) i em, visst ser dom lite rädda ut inför bilfärden med mig vid ratten tillbaka genom stan?Efter detta var vi på Positivo, Ove testade löparbanorna och jag simmade med Pontus på läktaren.
Ikväll har jag serverat ett rejält fat med all god frukt jag hade i kylen,mums.
Kram på Er !
Grattis Matilda !
Vårt gudbarn Matilda fyller 10 år idag.
GRATTIS !
på födelsedagen Matilda
Hoppas du får en riktigt bra dag.
Kram från Malin & Ove
Pontus
När vi ändå är igång med Gratulationer
Grattis Wärne i efterskott !
Nu är det gött flyt
Och så lite shopping faktiskt.
Lördagen gick vi upp och ned för berget vi tog kortet ifrån som ni såg i senaste inlägget.
Här Ove, Pontus, Sincler och Carol(Nicole Kidman).Söndagen tillbringade vi några timmar på en piratbåt med dans, caipirinha och mycket sol.
Måste verkligen säga att dom är modiga brasilianarna som hoppar i 5 meter djupt vatten fast dom inte kan simma, visserligen med flytväst men jag hade inte gjort det.
Livet flyter på rätt gött nu !När Pontus inte surfade på vågorna med sin nya bräda utövade han och Sincler sina bästa konstnärliga talanger.
Nu är det måndagkväll och vi är tillbaka i Curitiba och imorgon ringer min väckarklocka 05.00, ska jobba tidigt skift denna veckan.
Kram på Er !
Bättre än så här blir det inte
Ja det är inte ens nån idé att försöka förklara.
Idag har vi åkt ca 25 mil nedåt utmed kusten tillsammans med Sincler och hans fru Carol.
Vi är i en liten kustby som heter Porto Belo, och här finns absolut ingenting att klaga på. Pontus har köpt sig en liten bräda så han surfar fram på vågorna. Vi har bestigit ett berg och vilken utsikt önskar men kunde spara dom bilderna på sin inre hårddisk lite bättre.
Nu doftar det underbart från köket där Carol & Sincler håller på att laga pasta och räkgryta med vitlök ohh vad gott!
Pontus kollar på film och hör och häpna Emil "Ove duschar".
Obs ! Alla avundsjuka varning igen för en stark bild!
Kram på Er !
