malinibrasilien

Det är ju mitten av veckan och det kanske kan vara dags att berätta lite om vardagen.
Den har ju legat där ett tag och pyrt under ytan, men idag slog den till med full kraft, jag talar om hemlängtan.
Men 50 min aggresiv crawl i positivo hjälper ju en del faktiskt.
Det är ju så jag lever positivo, problem ser jag inte som hinder utan som en utmaning att lära mig nåt nytt.

Men alla ni som tror att det bara är en glassig resa till Brasilien det här, glöm det. Vill verkligen inte vara negativ för det här är den största utmaning jag tagit näst efter att bli förälder och att springa Stockholm Maraton.
Ändå vill jag försöka förmedla lite hur känslan är, alltså i vår familj så kramas vi ganska mycket och jag kan säga att det är fruktansvärt tomt i livet utan kramar, må vara hur mycket färsk frukt, långa stränder och sol från blå himmel som helst, men det är inte mycket värt utan dom varma goa kramarna från mina killar hemma.

Att vara i ett land där dom verkligen inte fattar nåt vad du säger och du själv inte fattar vad dom säger samt att det språk som du om möjligt ibland kan göra dig förstådd på inte är ditt eget är oerhört energikrävande. Är tio timmar varje dag på jobbet och måste hela tiden försöka förstå och göra mig förstådd.
Vi löser många problem tillsammans och alla vill så otroligt gärna kunna byta ideer och tankar och nu kommer dom fram och har lärt sig att säga help me? Det är ett öppet och verkligen härligt folk här. Men det hade varit så mycket enklare om vi kunnat prata.

Min dator krånglar ju till på köpet hela tiden så jag har trubbel med att ha kontakt med mina kära, men idag var det en hacker på Starspring och han hjälpte mig lite. Fast jag vet inte vilket som var bäst, att han fick lite bättre ordning på datorn eller att han sa att han tyckte jag var beautiful:) Jag hoppas han skickar en ny mick till mig så jag kan prata med dom hemma igen.
Till frukost serveras bara vitt bröd, fanta utan kolsyra och kaffe. Som tur är har jag lyckats få tag på havregryn så nu fixar jag frukost själv. Havregrynsgröt med färsk papaya, ny favorit

Dom har otroliga mängder dokument för kvalité som ska fyllas i under produktion och dem har jag inte lärt mig än så jag är inte självgående och det är också en känsla som är lite konstig. Vet ju vad jag ska få fram ur msk men kan inte sköta mig själv ändå.

Självklart är allt detta otroligt lärorikt och jag är jättenöjd med vad jag lyckats ge dom än så länge, men framför allt glad för det dom lärt mig.

Lite insikter om Brasilien, här är det inte fråga om avhämtning av mat här är det utkörning. Tjejerna på Starspring måste ha håret samlat i tofs eller liknande av säkerhetsskäl. Alla har skyddsglasögon i produktionen(dom såg ju Joacim).
Bilar kör två i bredd på enfiliga vägar.

I brist på kramar får jag väl öppna mitt kylskåp, där väntar,ananas,apelsiner, melon,papaya och vindruvor och bananer.

Imorgon ska jag inte vara så allvarlig då ska jag fortsätta att bara bjuda på godbitarna, ville bara att ni skulle veta att det finns en baksida här med.

Kram på Er !