malinibrasilien

 Så lämnade jag då Curitiba för den här gången, hoppas jag snart kan åka tillbaka. Det har varit mycket tårar dom sista dagarna och det är med blandade känslor jag känner flygplanet lyfta från marken.

Sitter nu på Frankfurts flygplats och väntar på den sista lilla flygningen hem. I min messenger duggar inbjudningarna tätt när jag slagit på datorn och listan under kolleger fylls på hela tiden.
Inte för jag vet hur det ska gå att "prata" med dem där men det är bra träning för min portugisiska.

Överallt omkring mig här pratar folk svenska igen och det känns så skönt, att inte behöva jobba för att förstå.
Underbart också att ha fått en internetuppkoppling med lite fart i, tänk om jag haft den här hela tiden, då hade jag ju kunnat bjuda er på lite mer bilder. Det säger bara smack här så sitter den där, på hostelet hann jag både pinka och göra kaffe medan en bild laddades upp.

Men så tror jag inte det Brasilianska folket lider av utbrändhet heller för ingenting är så bråttom utan att det kan vänta till en annan dag, tror vi har en del att lära av dem.

Nu ska jag jaga rätt på en mugg kaffe och sen bär det snart av till Sverige.

Kram på Er !