Ingen dans på rosor precis

Äntligen, fick på mig mina joggingskor och gav mig iväg. Grannen frågade när jag jogga förbi om jag inte kunde lägga mig på rygg och sparka mig trött istället. Men det är ju liksom inte samma känsla va?

Det var samma stenar att springa runt, samma steglängd mellan rötterna på stigen och samma härliga känsla av total frihet som fyllde mina sinnen.
Joggade genom skogen när kvällen kom, daggen gjorde att det doftade så underbart, kor stod i en hage och viftade så rogivande på svansen och fåglarna sjöng nattvisan.
Men det ska sägas att 8 km jogging efter blodproppar och två månaders träningsuppehåll samt en rumpa som vuxit ca tre kilo det är ingen rolig joggingtur. För den delen inte mindre underbar för själen. Men det ska väl komma en ny tur och en ny tur efter det och sen rusar det bara på som vanligt.

En sak är säker Nu är jag och kroppen min på banan igen!

Kram på Er !

Kommentarer
Postat av: Laila

Det låter härligt Malin att du är igång med din träning, Men var rädd om dej, jobba inte för mycket, kramfrån Laila

2009-06-10 @ 22:32:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0